Fejjan gav inspiration och engagemang!

Fejjan har en massa olika politiska events där man kan göra sin röst hörd. På något sätt blir vi alla plötsligt så lagomt engagerade att vi klickar i att vi ska medverka på eventet och sprider budskapet vidare till våra vänner, för att sedan sjunka ner i soffan igen och gnälla över vår bukfetma (alltså nu pratar jag bara om mig själv). Men denna gång engagerade jag mig till det yttersta! Det krävdes att man i eventet skulle byta ut sin presbild mot en bild där två av samma kön kysser varandra. Jag kunde ha nöjt mig med att googla fram en bild på fejk- lesbian-bandet T.a.t.u. men jag valde att gå steget längre, jag ritade min alldeles egna bild istället. Yay me!

Nattens väktare

Denna film är baserad på Sergej Lukajanenkos bok "Nattens väktare".
Det var meningen att jag skulle läsa boken först men det blev aldrig av att jag köpte den. Det var faktiskt John Ajvide Lindqvist som tipsade om boken och han har även nämnt att filmen var en helt okej filmatisering av boken. Eftersom jag älskar Ajvide och att jag fått intrycket av att han faktiskt har bra smak, i alla fall vad gäller musik, så kunde jag inte låta bli att påverkas, så till den grad att jag köpte filmen när jag såg den på scifi-bokhandeln senast.

Historien som sådan är intressant och jag förstår varför Ajvide gillar den. Den är dock ingen skräckis, den är snarare märklig, svart, knasig och lite komisk. Filmen känns dock som att den bara skrapar på ytan på en större värld, på ett fåtal personer och historier, som ett avsnitt i en tv-serie med fokus på en person och dess utveckling. Jag vill veta mer men jag får nöja mig med vad jag får, i alla fall i filmen. Jag hoppas jag kan få mer om jag läser boken och det bådar gott att det även finns två uppföljare som verkar gå in mer på djupet. ”Nattens väktare” är på ryska men det är inte därför jag inte riktigt hänger med hela tiden. Filmen känns ryckig och förvirrande stundtals gånger men den är klart underhållande när jag väl hänger med. Jag gillar hur kameraåkningar och effekter påminner om Jean-Pierre Jeanets stil med knasiga inzoomningar och lek med vinklar. Vissa av karaktärerna känns även de inspirerade från Jeanets verk. Och det är det ju inget fel på i min bok. Allt som allt var filmen helt OK och ett stort plus att den frångott det trista oinspirerande filmandet som annars är norm i denna typ av filmer. ”Nattens väktare” gjorde mig även väldigt sugen på att faktiskt läsa boken.

3/5

True Grit

Coen-bröderna har gjort en hel del bra filmer men också en del som inte fallit mig i smaken. Jag har även kommit att bli svag för filmer med western-teman och jakten-efter-något-eller-någon- historier. Just därför hoppades jag att ”True Grit” skulle bli ett trevligt och roligt äventyr i ren Coen-anda, just det som gör deras filmer bra. Men allt denna film bjöd på var två lysande karaktärer, en tuff och envis 14-årig flicka, spelad av Hailee Steenfield, och ett härligt gamalt fyllo, spelad av Jeff Bridges, som både får en att skratta och känna värme. Det blir i och för sig en trevlig road trip i westernmiljö men jag saknar den där vändningen. När huvudkaraktären når sitt mål glömde de bort att göra något med det. Detta för mig raserade nästan hela äventyret. Slutet gav inte huvudkaraktärerna den där förändringen som de borde ha fått genom att ha varit med om sitt gemensamma äventyr. De har heller inte fördjupat sina relationer med varandra. ”True Grit” är ingen film jag anser att man måste se. Det som gjorde filmen sevärd var de två karaktärerna och speciellt Haliee Steenfields prestationer samt western-miljöäventyret. Men utan ett bra slut att knyta ihop säcken med så lämnar den mig med en känsla av att ha blivit blåst på konfekten.

3½ poäng

Snäll mot mig själv

Det har inte uppdaterats så mycket här på sistone. Jag skyller på hemtenta och alldeles för mycket Sims Medieval-spelande som jag köpte till mig själv i födelsedagspresent. Jag har suttit och spelat till 5 på morgnarna och förundrats var tiden tog vägen. Det är helt sjukt hur vissa spel kan få en att tappa både tid och rum så totalt. Jag kommer att recensera det spelet lite senare i veckan (hoppas jag), jag ligger även efter i filmrecenserandet och snart ska jag även skriva en recension av Ajvides senaste bok. Så det är mer som väntar.

Igår passade jag på att faktiskt rita lite. Jag kollade igenom en massa fotografier som jag samlat på mig på vänner, mig själv och katterna. Jag fastnade för ett kort på mig själv och bestämde mig för att utgå lite löst från just det kortet. Är det något jag lärt mig så är det att aldrig mer lägga ner vikt i att det ska bli likt eller perfekt. Så jag beslöt mig för att rita mig själv som en alvliknande varelse. Näsan blev för lång men det gjorde ju inget eftersom det var en fiktiv varelse och inte en människa. Det gick jättebra att rita när jag hade det tankesättet. Inga fler besvikna miner från min sida. Jag ska absolut fortsätta att tänka så när jag ska rita av något i fortsättningen. Blir det inte likt eller något blir fel i proportionerna så anpassa din design efter det istället för att bli besviken på dig själv. Det störiga nu är dock att vår alltiallo-skrivare gått sönder så jag kunde inte scanna in bilden. Jag fick plocka fram kameran och göra så gott jag kunde i photoshop för att göra den rättvisa.