Denna film är baserad på Sergej Lukajanenkos bok "Nattens väktare".
Det var meningen att jag skulle läsa boken först men det blev aldrig av att jag köpte den. Det var faktiskt John Ajvide Lindqvist som tipsade om boken och han har även nämnt att filmen var en helt okej filmatisering av boken. Eftersom jag älskar Ajvide och att jag fått intrycket av att han faktiskt har bra smak, i alla fall vad gäller musik, så kunde jag inte låta bli att påverkas, så till den grad att jag köpte filmen när jag såg den på scifi-bokhandeln senast.
Historien som sådan är intressant och jag förstår varför Ajvide gillar den. Den är dock ingen skräckis, den är snarare märklig, svart, knasig och lite komisk. Filmen känns dock som att den bara skrapar på ytan på en större värld, på ett fåtal personer och historier, som ett avsnitt i en tv-serie med fokus på en person och dess utveckling. Jag vill veta mer men jag får nöja mig med vad jag får, i alla fall i filmen. Jag hoppas jag kan få mer om jag läser boken och det bådar gott att det även finns två uppföljare som verkar gå in mer på djupet. ”Nattens väktare” är på ryska men det är inte därför jag inte riktigt hänger med hela tiden. Filmen känns ryckig och förvirrande stundtals gånger men den är klart underhållande när jag väl hänger med. Jag gillar hur kameraåkningar och effekter påminner om Jean-Pierre Jeanets stil med knasiga inzoomningar och lek med vinklar. Vissa av karaktärerna känns även de inspirerade från Jeanets verk. Och det är det ju inget fel på i min bok. Allt som allt var filmen helt OK och ett stort plus att den frångott det trista oinspirerande filmandet som annars är norm i denna typ av filmer. ”Nattens väktare” gjorde mig även väldigt sugen på att faktiskt läsa boken.
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar