Due date

”Due date”, eller ”Road trip from hell” som jag hellre skulle vilja döpa om den till.
Nedan kommer det finnas spoilers, men eftersom jag absolut måste avråda alla denna upplevelse så kan ni allt fortsätta att läsa som om inget hänt.

Huvudkaraktären Peter, som spelas av Robert Downey Jr, är en stressad affärsman på väg hem till sin fru eftersom det planerade kejsarsnittet stundar. Antagonisten Ethan, som spelas av Zach Galifianakis, som närmast kan liknas vid en Homer Simpson-liknande karaktär, MEN som inte lyckas vara charmig eller rolig en enda gång, trots att han har en runkande hund. Ethan beter sig otroligt överdrivet olämpligt på planet, vilket såklart stället till stora problem för den oskyldige Peter. Så pass att båda två blir utkastade från flygplanet och satta på ”the non fly list”. Allt skiter sig lite mer för Peter och filmen startar nu sin ”komiska” ”udda par/road movie”. Yay! *host*

Redan efter säkert 10-15 minuter in i filmen flyger meningar ur min mun som ”Näääe! Vad är det här!? Lägg ner!”. Dock ville jag ge filmen ytterligare chanser, tydligen lika många chanser som Peter skulle komma att ge den där hemska Ethan, med skillnaden att jag inte blev vän med filmen i slutet. Precis som att jag inte fattade varför Peter gång på gång gav Ethan chanser efter att denne gjort något som utmynnade i att Peter fick en jävla massa överdrivet skit kastat på sig så är jag lika förbluffad över att jag aldrig stängde av filmen. Jag blev som paralyserad, ”vad är detta för skit!?”

Jag gillar Robert Downey Jr, han kan spela väldigt bra och har visat ett flertal gånger att han kan välja en passande och lyckad roll, så varför fick han för sig att spela huvudrollen i denna film? Ja, antagligen för pengarnas skull. Suck. Karaktären är det i sig inget fel på, trots att manuset hela tiden försöker få oss att vilja tycka det. Det verkar som att man ska uppleva Peter som en hetlevrad och sur människa? Men allt jag ser är en ”normal” människa som vill hinna hem till sitt barns födelse. Gång på gång försöker den irriterande Ethan göra taffliga försök att få oss att tycka som honom, att Peter är en ”bad people person”, t.o.m. Peter säger att han är det, men jag kan bara inte köpa det. Om en människa blir pissed för att en främling, en galen främling, får en utsparkad från flyget hem och skjuter honom i brallan, snor plånboken och etc etc, så har vem fan som helst rätt att bli jävligt pissed!? Det spelar ingen roll om denna galna person precis förlorat sin fader och har svårt för att bli lämnad ensam. Det finns inget som en normalt funtad människa skulle förlåta bara för denna ynka lilla detalj. Man blir inte bästis med en sådan person i slutet. Det är inte roligt någonstans. Man skrattar inte, man blir frustrerad över att ”galenheterna” och ”roligheterna” snurrar på som i ett pariserhjul, när en oerhört överdriven orealistisk sak händer kommer det ett förståligt raseriutbrott från Peter som sedan lugnar sig och tycker synd om människan och sedan börjar det om igen, gång på gång, den ena händelsen galnare än den andra. Blargh!

0/5 i betyg