torsdag 26 maj 2011

death for no reason...

Trots att jag inte har något emot att folk äter kött så drabbas jag då och då av särbehandling i deras sällskap. Dessa människor frågar nyfiket och trevligt, efter det att jag avslöjat att jag är vegetarian (jag äter dock fisk och skaldjur), varför jag bestämt mig för att inte äta kött. Jag lägger fram mina argument och de som frågar accepterar oftast mitt val och går vidare. Det är ju inget nytt längre det här med att avstå från att äta kött, och det är som vilket moraliskt ställningstagande som helst i mina ögon. Men så enkelt är det tydligen inte. Många gånger när jag själv eller tillsammans med andra, köttätare, kommer i vanligt prat om mat och recept så måste många understryka, slänga ur en kommentar åt mitt håll såsom ”ja, fast OJ! det är ju inte så kul för dig att höra, du som inte äter kött”, eller ” alltså man kan välja att ta bort kycklingen också förstås”. Jag blir alltid lika förvånad och svarar förvirrat med ett ”självklart!” och ett leende. Är dom ändå lite provocerade eller är dom rädda att jag tar illa upp?
Många yttrar sig även i banor som ” ja, bara du inte börjar säga till mig hur jag ska äta så bryr jag mig inte.” Då är det väl rimligt att jag anser det samma? Jag lovar att säga ifrån om du viftar med baconet framför mina ögon eller om du försöker komma med en massa banala och felaktiga argument för att jag bör äta kött. Annars bryr jag mig inte nämnvärt om vad dina matvanor är, jag har ätit kött och jag äter fortfarande fisk och skaldjur. Jag äter även ägg fast att jag vet att hönorna har det skit, det känns inte bra, men än så länge så känner jag mig inte redo att ta klivet fullt ut. Jag om någon vet att det inte är lätt att ge upp den livsstilen och därför vet jag att det inte är självklart för alla att låta bli kött även om man vill värna om djuren. Går vi däremot in på frågor såsom päls och jakt så blir det genast andra bullar. Då hugger jag direkt. Och tro inte att ni är smarta när ni nämner saker som ” jag äter egentligen inte så värst mycket rött kött, jag äter mest kyckling och fisk”. Själv kan jag tycka att det värsta man kan äta är just kyckling, eftersom ingen ärligt talat verkligen kan anse att kycklingarna har det bra där i sina trånga burar, där de tvingas äta en massa skit för att bli större och fetare på rekordtid etc. Dom om några har det fan inte bra någonstans. Nä, det är nog bättre ni håller det för er själva då, för ni vinner ingen förståelse eller förlåtelse från mig på den biten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar